”…en sån där citizen-grej”

I natt hände något förbryllande.

När jag cyklade hemåt – klockan var tre ungefär – så såg jag längre fram på gatan hur en man stupade ordentligt när han försökte komma upp på sin cykel. Jag kom fram till olycksplatsen i samma ögonblick som han hade lyckats kravla sig upp. Jag stannade till och undrade hur läget var, och föreslog ödmjukt att det kanske var bäst att han istället ledde cykeln. Det tyckte han lät klokt. I vurpan hade dock hans cykellås fallit till marken, så nu påbörjade han den vådliga manövern att hålla cykeln i ena handen och samtidigt böja sig till marken. ”Jag håller cykeln”, sa jag, och räddade förmodligen både cykelns och mannens fall. Tack, sa han när låset var uppfiskat, och tillade: ”Du gjorde en sån där citizen-grej”.

Jag blev ärligt talat helt paff. Det kändes så märkligt att denne stupfulla man spontant tolkade situationen i ett politiskt och samhälleligt perspektiv. En handling som normalt betraktas som en välgärning simpliciter sorterade han in som ”en sån där citizen-grej”.