Lewins debattartikel i dagens DN känns suspekt. Det beror, tror jag, på att han försöker utnyttja, snarare än klargöra, det faktum att de reformer som skulle demokratisera EU på samma gång gör EU överstatligt. Både att avskaffa kravet på enhällighet i ministerrådet samt överföringen av makt till parlamentet har dessa dubbla effekter.
Detta utnyttjar Lewin i sin karakterisering av EU-motståndet: ”Alltsedan sin tillblivelse har EU kritiserats för ett demokratiskt underskott, men i höst kan unionen ta steget mot en demokratisk majoritetsstyrelse.” Lewin undviker nogsamt att nämna de överstatliga implikationerna, och kan därför, mot bättre vetande, förminska EU-motståndet: ”Problemet är bara att folket inte verkar vilja ha demokrati”
Notera att Lewin kontinuerligt i texten beskriver EU-motståndet som en kritik av att EU är odemokratiskt. Detta i syfte att beskriva EU-konstitutionen som ett sätt att ”tillmötesgå denna kritiska opinion” – och underförstått: problemen är egentligen lösta.
Lewin karakteriserar alltså 1) EU-kritik som en kritik gällande i huvudsak ”demokratiskt underskott” och 2) motståndet till konstitutionen som att folket ”inte verkar vilja ha demokrati”.
Lewin tycks därför vara bunden till slutsatsen att folket är fullkomligt irrationellt. Medan vi andra kan dra slutsatsen att Lewins problembeskrivning i alldeles för hög grad är politiserad. Lewin hamnar i trångmål just eftersom han är så mån om att ”bortbeskriva” möjligheten av legitim kritik eller tvivel.
(Not: republiken Lewin talar om antar jag är den cisalpinska. Det franska direktoriet blev missnöjt med hur reaktionärt republiken röstade, och gav (general) Napoleon order om att träda in som temporär härskare. I brevet till Napoleon förklarade direktoriet: ”En representation måste krypa under en lång tid innan den kan gå upprätt”. (Herbert Tingsten, Tyranniet begär förtroende, s.35))
___________
Föregående bloggpost: Orwell om John Galsworthy
Björn Östbring 