Förhållningssätt till historien och ens ”kulturkrets”

En intressant understreckare av Merete Mazzarella.

Det fjärde sättet som Österberg själv närmast bekänner sig till är vad hon kallar ”kommunikationsmodellen” i vilken hon vill se en existentiell, humanistisk innebörd: ”den tar varken likheter eller olikheter, identifikation eller avståndstagande för givna men utgår ifrån att ett pendlande på tidsaxeln ökar vår kompetens för att förstå också dagens ord, fenomen och strukturer.” Det är ytterst också en etisk hållning: den ser människor som självständiga aktörer i historien som just genom historisk kunskap kan bestämma sig för att undvika oönskade upprepningar av historien. Och hon tillägger både vackert och tänkvärt: ”Sist och slutligen är det kanske denna kapacitet att tänka längre än inom en närsynt liten cirkel kring det egna jaget, längre såväl bakåt som framåt, som är människans signum.” Vackra är också de ord hon citerar av Ronny Ambjörnsson om vad som gör oss till en kulturkrets: ”En kulturkrets skulle kunna beskrivas som ett samtal mellan levande och döda. Platon påstår en sak. Thomas More instämmer 1900 år senare, medan Karl Popper, ytterligare 500 år därefter, kommer med invändningar. Kultur är den krets av människor i vilken repliker i ett sådant samtal fortfarande har något att säga.”