I Tocquevilles Den gamla regimen och revolutionen förklaras aktörernas beteenden och åsikter ofta med hjälp av begreppen avundsjuka respektive hat. Jon Elster noterar att mellan borgarna och aristokratin var den mest framträdande känslan avundsjuka, medan böndernas förhållande till aristokratin präglades av hat. Sedan citerar Elster (en del av) en av de mest minnesvärda passagerna ur Den gamla regimen, nämligen den som förklarar ursprunget till böndernas känslor:
Föreställ er sjuttonhundratalets franske bonde, eller snarare en som ni känner i dag, ty han är fortfarande likadan: hans situation är en annan, men inte hans sinnesstämning. Föreställ er honom sådan som de dokument jag anfört beskriver honom, han dyrkar jorden så lidelsefullt att han ger ut alla sina besparingar på att köpa mark och köper den till varje pris. För att förvärva den måste han först betala en avgift, inte till regeringen utan till några av traktens andra jordägare, som har lika lite att säga till om när det gäller de offentliga angelägenheterna som han själv och som är nästan lika maktlösa som han. Äntligen äger han den; han plöjer ner sitt hjärta i den tillsammans med sitt utsäde. Den lilla bit mark som bara är hans i detta väldiga universum fyller honom med stolthet och oberoende. Då infinner sig plötsligt de nämnda grannarna, som sliter honom från hans åker och tvingar honom att arbeta på annat håll utan lön. Vill han skydda sin sådd från viltet? Samma människor hindrar honom från det, och samma människor väntar honom vid vadstället för att avkräva honom en vägtull. Han återfinner dem på marknadsplatsen där de säljer till honom rätten att sälja sina egna produkter, och när han väl har kommit hem och för sitt eget behov vill använda resten av sin säd, den säd som har vuxit inför hans ögon och tack vare hans händer, kan han inte göra det förrän han har låtit den bli mald i samma människors kvarn och bakad till bröd i samma människors ugn. En del av inkomsten från hans lilla egendom går åt till att betala avgifter till dem, och dessa avgifter avskrivs aldrig och kan inte inlösas.
Vad han än gör stöter han överallt på dessa efterhängsna grannar. De grumlar hans glädje, hindrar hans arbete, äter upp hans produkter; och när han är färdig med dem, kommer andra män, klädda i svart, som tar det mesta av hans skörd. Föreställ er denne mans situation, hans behov, hans karaktär, hans lidelser, och räkna ut, om ni kan, hur mycket hat och avund som har samlats i hans hjärta.
Björn Östbring 