Babyloniernas skändligaste sedvänja (Herodotos)

Babyloniernas skändligaste sedvänja är följande. Varje infödd kvinna måste en gång i livet sätta sig i Afrodites helgedom och pläga umgänge med en främling. Många kvinnor, som äro rika och därför tycka det vara under sin värdighet att komma i beröring med de andra kvinnorna, fara till helgedomen efter spann och i täckvagn och hålla där, och en stor skara tjänare följer efter.

Men flertalet gör på följande sätt. I Afrodites tempelgård sitta många kvinnor med en krans av snören kring huvudet, och somliga komma och andra gå. Snörräta gator gå i alla riktningar förbi kvinnornas platser, och främlingarna gå här fram och välja.  När en gång en kvinna satt sig där, får hon ej gå hem förrän någon främling kastat penningar i hennes sköte och legat när henne utanför helgedomen. Och när han kastar penningarna, måste han säga: « Jag åkallar gudinnan Mylitta.» Mylitta är hos assyrierna namn på Afrodite. Pengarna må vara hur mycket eller litet som helst, hon får ej försmå dem. Och hon måste följa den, som först kastar pengarna, och kan ej avvisa honom. Men när hon lämnat honom, har hon fullgjort sin plikt mot gudinnan och får gå hem; och sedan kan man erbjuda hur mycket som helst utan att kunna vinna henne. Alla, som äro utrustade med skönhet och ståtlig växt, vända snart tillbaka, men de, som äro fula, få vänta en lång tid utan att kunna uppfylla lagens bud. Ja, det finnas de som få vänta tre eller fyra år.

Herodotos från Halikarnassos, Historia, i översättning av Claes Lindskog, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm, 1920, s. 94–95.