Liksom i vår förra debatt så har jag och Heidbrink lite olika utgångspunkter. Heidbrink resonerar mer utifrån gällande praxis och en positivistisk syn på rättigheter. Jag mer ”filosofiskt” om vi kan säga så.
Enligt Heidbrink:
För mig som jurist – och, som jag tolkar honom, för Betnér – är yttrandefriheten en rätt som vänder sig mot det allmänna, mot kollektivet, mot staten.
Notera att detta inte betyder att endast statligt förbud av en åsikt utgör en inskränkning. För enligt Heidbrink har det allmänna även skyldigheten ”att se till att ingen av mina med-borgare kan tvinga mig att hålla käft”. Poängen i citat ovan är att jag inte kan inte klaga på inskränkning av yttrandefrihet annat än i förhållande till staten, inte till mina medborgare. Dvs jag kan bara klaga på att staten inte uppfyller sin uppgift som beskyddare. I det aktuella fallet har staten gjort vad som är rimligt och skäligt för Vilks beskydd, och alltså kan vi inte klaga på bristande yttrandefrihet. ”Så länge det allmänna gör det – och det sker som sagt – är yttrandefriheten värnad så gott det nu går.”
Jag delar åsikten att staten ”gjort vad den kunnat” och har inga invändningar. Men. Innebär detta att vi i fallet Vilks inte har att göra med en kränkning av yttrandefriheten? Att det bara är en vanlig misshandel? Många av de som jag debatterat mot har menat det. Typ: ”Vilks provocerar och blir därför misshandlad av några idioter. Vad har det med yttrandefrihet och demokrati att göra?”
Men tillbaka till det faktum att staten har ansvar att skydda medborgarnas rätt att uttala sig från andra medborgare som vill hindra. (Detta tycks ju alla vara ense om) Tänk nu att ordningsmakten upprätthåller detta: dvs tänk en konkret situation där polisen griper några idioter som hotar eller ger sig på en medborgare som försöker yttra sin mening, visa en film, eller dylikt.
Nu kommer frågan: Hur ska deras brott rubriceras? Om det rubriceras som en kränkning av yttrandefriheten, så kan man inte säga att yttrandefriheten är något som jag bara besitter gentemot det allmänna. Om det inte rubriceras som en kränkning av yttrandefriheten så, skulle jag vilja påstå, är det fullkomligt tomt prat att, som ovan, tillägga att yttrandefriheten innefattar att staten har skyldighet att skydda medborgarnas rätt att yttra sig gentemot andra medborgare.
Säg att jag blir blir påhoppad och medelst våld bestulen min plånbok. Detta är inte blott en misshandel, utan vi kallar det även ”rån”. Warum? Därför att jag har en rätt till min egendom. När någon av mina medmänniskor kränker denna rätt så griper staten in. Dess rättsapparat anklagar den misstänkte för att ha inkräktat på den aktuella rättigheten (som har fastslagits ska gälla undersåtarna).
Säg att jag blir påhoppad och medelst våld förhindrad att uttrycka min åsikt x (som vi nu antar inte är förbjuden) inför en frivilligt samlad skara människor. Detta är inte blott en misshandel. Warum? Därför att jag har rätten att uttrycka x. När någon av mina medmänniskor kränker denna rätt så griper staten in. Dess rättsapparat anklagar den misstänkte för att ha inkräktat på den aktuella rättigheten (som har fastslagits ska gälla undersåtarna).
I denna mening är yttrandefrihet en rättighet som jag besitter inte bara i relation till det allmänna, utan även gentemot mina medmänniskor. Ifall de som hoppar på mig på detta vis stoppas av polisen och förs inför rätta, så borde (jag talar inte om praxis här) deras brott rubriceras som en kränkning av yttrandefriheten. Om inte detta görs, utan man rutinmässigt behandlar det som blott misshandel, så är påståendet att det allmänna har skyldighet att skydda med-borgarnas yttrandefrihet mot kränkningar från andra medborgare fullständigt tomt på innehåll. Noll och nada tillförs — allt täcks redan av rätten till liv och kropp.
(detta är skrivit i all hast och kan innehålla grava misstag.)
Tillägg: detta ofullständiga inlägg är tänkt att ha udden mot de som vill trivialisera det inträffade och som hävdar att det hela blott är en misshandel (som visserligen ska straffas, Vilks skyddas mot, osv). Att staten ”gjort vad den kunnat” förtar inte att det brott som inträffat är en kränkning av yttrandefriheten. Om x har rätt att yttra z i ett givet sammanhang (offentlig föreläsning som bevistas frivilligt) så utgör handlingar som hindrar detta yttrande en inskränkning i yttrandefriheten. Låter uppenbart, men vissa debattörer jobbar järnet för att få det till att det inträffade mer är att likna vid ett simpelt gräl: en misshandel som ska straffas men som inte alls har något med yttrandefrihet och demokrati att göra.
Björn Östbring 
Lämna ett svar till Björn