Nu är nummer 3/2010 av Filosofisk tidskrift tryckt och färdigt. Det vet jag eftersom 10 exemplar kom till mig med posten idag. Vilket i sin tur förmodligen beror på att jag är en av de medverkande.
Det gäller en essä betitlad ”Richard Rortys pragmatism”. Texten behandlar tre böcker: Philosophy as Cultural Politics, jubileumsutgåvan av Philosophy and The Mirror of Nature, samt Neil Gross biografi Richard Rorty — The Making of an American Philosopher. Essän inleds på följande vis:
Nånstans mellan Lomma och Landskrona, jag minns inte exakt, började bilradion ljuda av tonerna från John Lennons Imagine. Rastlöst lutade jag mig fram för att byta kanal – men stannade plötsligt upp. Några dagar tidigare hade jag läst klart Richard Rortys samlingsvolym Philosophy as Cultural Politics, och nu arbetade det undermedvetna – mil efter mil längs E6:an – med att greppa bokens teser.
Vad var egentligen kärnan i Rortys filosofi? ”Uttrycket ’Verkligheten som den är i sig själv oberoende av mänskliga behov och intressen’ är med mitt synsätt bara ännu ett av de underdåniga namnen för Gud”, skriver Rorty.
Så tog Lennon till orda.
Imagine there’s no heaven
It’s easy if you tryPlötsligt gick hjärnan på högvarv. No heaven!
No hell below us
Above us, only sky
Jag sjönk tillbaka bakom ratten igen. Det är dags, säger Rorty, att helt och hållet sluta ”titta uppåt”. Det är dags att sluta tro på en objektiv verklighet som vi har skyldighet – och genom vetenskapen möjlighet – att komma i kontakt med. Above us, only sky.
Leder inte detta förkastande av ”Verkligheten” till farlig relativism och irrationalism? Nej, svarar Rorty, sådana hotelser är bara klerikal propaganda. No hell below us.
Björn Östbring 
Grattis till publikationen! Egna ord i trycks skrift förblir nåt speciellt. Och jag älskar verkligen den här texten om att det är här och nu, och mellan dig och mig och alla medmänniskor, som möjligheterna finns.
GillaGilla