Dags att återuppta historien om Orwells äventyr i Spanien. Nedan citeras ett brev till Cyril Connolly daterat 8 juni 1937. Orwell har vid detta laget redan hunnit bli skjuten och ligger nedbäddad på ett sanatorium utanför Barcelona. Till Connolly skriver Orwell att han planerar att skriva en bok när han väl kommit hem till England, inte minst eftersom det i engelsk press nästan uteslutande är den kommunistiska synvinkeln på motståndet mot Franco som kommer till uttryck. Orwell skriver om sin tid i det revolutionära Barcelona och bland trupperna vid fronten:
I have seen wonderful things & at last really believe in Socialism, which I never did before. On the whole, though I am sorry not to have seen Madrid, I am glad to have been on a comparatively little-known front among Anarchists & Poum people instead of in the International Brigade, as I should have been if I had come here with C.P. [Communist Party] credentials instead of I.L.P. [Independent Labour Party] ones. A pity you didn’t come up to our position & see me when you were in Aragon. I would have enjoyed giving you tea in a dugout.
Orwells upplevelser av Barcelona är särskilt intressanta. I boken som han kom att skriva, Homage to Catalonia, berättade Orwell om stämningarna i det revolutionära och strikt egalitära Barcelona. Han sammanfattade sina intryck med följande rader (för övrigt nyligen citerade av Tony Judt som avslutning på ”What is Living and What is Dead in Social Democracy”):
There was much in it that I did not understand, in some ways I did not even like it, but I recognized it immediately as a state of affairs worth fighting for.
Värt att kämpa för alltså. Vilket för oss till nästa punkt angående brevet ovan, nämligen att Orwell hamnade i det anarkistiska P.O.U.M. och inte det kommunistiska lägret. Denna omständighet kom att få avgörande konsekvenser. För P.O.U.M. blev snart utsatt för en smutskastningskampanj från kommunistisk sida, åtföljt av arresteringar och arkebuseringar. Således: i Barcelona kom Orwell att se inte bara ”wonderful things”, utan även tämligen hemska saker. Peter Davison skriver:
Of one thing there can be no doubt: genuine Terror haunted Albacete and Barcelona in and after May 1937. Orwell may have been no political theoretician, especially in 1937; and he certainly did not have the facts available to him that have now surfaced; but, intuitively, he assessed the position accurately. The vision of a socialist society that he experienced on first arriving in Barcelona was not destroyed by Franco; it was betrayed by his Communist allies. As described by him in Homage to Catalonia, this has all the inevitability of tragedy. That ‘peculiar evil feeling in the air—an atmosphere of suspicion, fear, uncertainty, and veiled hatred’ that he found on his final visit to Barcelona was precisely that of the miasma of evil and terror dramatised in his favourite Shakespeare play, Macbeth. The effect of that experience marked all else he wrote and did until the day he died.
Orwell, George (1998), Facing Unpleasant Facts, ed. Peter Davison (The Complete Works of George Orwell, vol. XI (1937-1939); London: Secker & Warburg), s. 28, 35.
Björn Östbring 