Efter att ha läst ungefär hälften av texterna i Raymond Guess nya bok Politics and the Imagination så måste jag tyvärr uttrycka viss besvikelse. Det finns visserligen en del spännnande texter, bland annat om Martin Heideggers okände bror, och en text med Geuss minnesbilder av Richard Rorty från tiden vid Princeton. Men om man, som jag, önskade sig variationer och fördjupningar på teman från Geuss tidigare bok Philosophy and Real Politics, så blir man besviken. (De enda texter som tycks kvala in på denna punkt är ”On the Very Idea of a Metaphysics of Right” och ”The Actual and Another Modernity. Order and Imagination in Don Quixote”).
Naturligtvis rymmer boken dock en hel del tänkvärda passager (om än att det ofta blir för mycket Nietzsche och kulturteori för min smak). I essän ”Bourgeois Philosophy and Criticism” kan exempelvis begrunda följande anmärkning:
[T]he bourgeois requires stability of the framework, and is generally characterized by a deeply affirmative attitude toward the world-as-we-know-it. Philosophically this expresses itself in a predisposition to assume that a conceptual vindication of the rationality and positive value of the world as we know it can be given. […]
Bourgeois philosophy starts from the claim that the world is basically or fundamentally in order. However, this does not mean that every detail is as it should be; one needn’t be naïve or simpleminded in developing the bourgeois project. The world is full of individual problems, ”issues” (as people now say), pain, hard choices, and these cannot be simply denied or treated as if they did not exist. Not even the most self-satisfied member of the traditional bourgeoisie that was depicted by Balzac was that foolish.
Raymond Geuss (2010), Politics and the Imagination (Princeton: Princeton University Press).
Björn Östbring 