That joke isn’t funny anymore

I dagens DN oroar sig Peter Wolodarski för svårigheten att upprätta ett nytt centralstyre i Libyen: risken är att de enda sociala strukturer som är livskraftiga är klanerna. Förmodligen har han rätt. I ett fall som Libyen, där alla former av makt så systematiskt har personaliserats, så har centrala institutioner sällan förmåga och legitimitet nog att behålla kontrollen efter ledarens fall. Återstår då gör klanerna. Och man ska vara medveten om hur svårt centralregeringar i klansamhällen generellt har haft med att bryta ner klantänkandet. Ett tragikomiskt exempel på detta berättas av Ernest Gellner:

Independent Somalia proscribed tribal identification and made it illegal for men to proclaim or inquire after it. Hence men would ask or tell each other about each other’s ex, meaning ex-clan, the units themselves being officially held no longer to exist. (Somalia is not unique in this respect.) So a Somali referring to his ex did not mean his ex-wife. This usage became so widespread that eventually the authorities also proscribed the use of the term ex, because it had virtually come to mean ’clan’. When an anthropologist then enquired whether one could ask a man about his ’ex-Ex’, he was invited to keep his jokes to himself.

Gellner, Ernest (1993), ‘Flux and Reflux in the Faith of Men’, i Muslim Society (Cambridge: Cambridge University Press), s. 62.