Min föresats var att publicera inlägg utifrån mitt uppsatsarbete. Men det har inte blivit av. Mest beroende på att när allt kom omkring så bar det emot att publicera halvfärdiga resonemang på tafflig engelska.
Så jag sänker ambitionen nu och ämnar i några ytterst korta inlägg presentera några teman som jag behandlar i uppsatsen. Först ut blir Hume’s maxim om ”knavery”.
[I]n contriving any system of government, and fixing the several checks and controuls of the constitution, every man ought to be supposed a knave, and to have no other end, in all his actions, than private interest. By this interest we must govern him, and, by means of it, make him, notwithstanding his insatiable avarice and ambition, co-operate to public good. (Essays, 42)
Man bör alltså anta att alla aktörer kommer att gagna sina egna intressen så långt som omständigheterna tillåter. När man skriver en konstitution eller stiftar en lag bör man göra det under antagandet att det inte går att förlita sig på någons goda vilja eller känsla för det allmänna bästa.
Det finns två idéhistoriska kopplingar som är av intresse för min uppsats, eftersom båda dessa leder till tänkare som har influerat eller framhålls som förebilder av de moderna ”realister” som jag i sin tur vill länka till Hume. Den första kopplingen är till Machiavelli, som är ”the most likely candidate for being Hume’s direct source” gällande denna passage (Whelan 2004, 40). Den andra kopplingen är framåt i tiden, nämligen Madison och The Federalist Papers. Dessa brukar man säga var starkt influerade av Montesquieu, men mindre känt är att Madison läste och hämtade idéer från Hume (Whelan 2004, 327). Utan tvekan är Madisons konstitutionella tänkande i linje med hur Hume ser på saken:
When there offers, therefore, to our censure and examination, any plan of government, real or imaginary, where the power is distributed among several courts,° and several orders of men, we should always consider the separate interest of each court, and each order; and, if we find that, by the skilful division of power, this interest must necessarily, in its operation, concur with public, we may pronounce that government to be wise and happy. If, on the contrary, separate interest be not checked, and be not directed to the public, we ought to look for nothing but faction, disorder, and tyranny from such a government. (Essays, 43)
Hume, David (1987), Essays: Moral, Political, and Literary (Indianapolis: LibertyClassics).
Whelan, Frederick G. (2004), Hume and Machiavelli : Political Realism and Liberal Thought (Lanham, Md.: Lexington Books).
Björn Östbring 