En artikel i dagens Sydsvenskan handlar om arbetsmiljön på Malmös biografer. Ett problem är att biljettvärdarna utsätt för allvarliga hot när de försöker upprätthålla ordningsreglerna, särskilt 15-års-gränsen på vissa filmer. Denna lilla nyhet fick mig att bläddra i Ernest Gellners Plough, Sword and Book, för jag minns att han där använder just biografvärdar som ett exempel på hur legitimitet fungerar i alldeles vardagliga sociala situationer.
An equally valid specimen of legitimation is something as humdrum as a cinema usherette, who leads the ticket holder to his appointed place, and without whom audiences would be inconvenienced by chaos. The capacity to assign a place without being challenged is the paradigm of legitimacy (Gellner 1989: 18).
Exemplet är visserligen daterat eftersom biljettsystemen fungerar annorlunda, men jag tror fortfarande att det fyller Gellners syfte: att uppmärksamma hur många företeelser i det sociala livet som bygger på denna typ av legitimitet, av accepterandet av lokala och situations-specifika auktoriteter, en acceptans som gör det möjligt att lösa många samordningsproblem, hålla transaktionskostaderna nere, etc. Värt att fundera vidare på, inte minst på grund av mängden av rapporter om liknande problem för tågvärdar, busschaufförer och biljettkontrollanter.
Gellner, E. (1989) Plough, Sword and Book. The Structure of Human History. (Chicago: University of Chicago Press).
Björn Östbring 