Tanken var att jag under hösten skulle använda bloggen som ett forum för små reflektioner under avhandlingsarbetet. Men jag har tvekat. Det händer ju titt som tätt att jag spinner i gång och resonerar i en fråga, bara för att upptäcka ett par dagar senare att utgångspunkten varit felaktig eller att jag har missat att beakta något viktigt. Sådana missar vill jag ju inte göra i det offentliga. Jag vill ju helst bara lägga fram en helt perfekt avhandling, utan att en enda människa känner till alla de missar som skett längs vägen. Men det är ju naturligtvis en helt orimlig önskan. Så för att försöka bli av med den så ska jag framöver tvinga mig till att slänga ut lite anteckningar och reflektioner. Och det här inlägget får bli det första.
I veckan läste jag artikeln ”Conceptualizing Legitimacy, Measuring Legitimating Beliefs” av Levi, Sacks och Tyler (2009). De har gjort en kvantitativ studie över förhållandet mellan legitimitet och medborgarnas uppfattningar om dels ”the trustworthiness of government” och dels det politiska systemets nivå av ”procedural justice”.
Jag är dock lite konfunderad över deras legitimitets-begrepp och den modell de sätter upp. Deras initiala definition tycks mig bra: det är ett begrepp som täcker in ”beliefs that bolster willing obedience”. Senare i artikeln pratar de om ”beliefs that government deserves deference to its rules and regulations”.
Men genast säger de följande: ”The authors model legitimacy as a sense of obligation or willingness to obey authorities (value-based legitimacy) that then translates into actual compliance with governmental regulations and laws (behavioral legitimacy).” (Modellen finns visas också i en figur på s. 357.)
Min fråga är: varför börja prata om ”behavioral legitimacy”?
Ur min synvinkel är begreppsparet legitimitet–compliance väldigt tydligt och pedagogiskt. Legitimitet är på ’belief’-nivå medan compliance är på beteende-nivå. Vad är poängen med att börja prata om behavioral legitimacy? Nån poäng borde det finnas; artikelförfattarna är trots allt bland de främsta inom fältet.
Varför inte bara säga att ”legitimacy…translates into actual compliance”. Inte minst tycker jag författarnas distinktion blir tokig eftersom det naturligtvis finns andra faktorer som påverkar compliance. Exempelvis risken att bli straffad. Det blir ju helkonstigt att likställa compliance med ”behavioral legitimacy”.
Eller menar man helt enkelt med ”behavioral legitimacy” det mått av compliance som har sin grund i individens uppfattning om legitimitet (snarare än upphov i risk för straff). Så att man egentligen menar nått i stil med ”legitimacy-induced compliance”. Det skulle isåfall lösa upp knuten (om man bortser från mätfrågor och kriterier). Men inget tyder dock på att det är det som författarna menar.
Inte heller försöker man mäta och jämföra grader av compliance med nivån av legitimitet-beliefs. ”We do not have data on actual behavioral compliance with the courts, police, and tax department, namely, on behavioral legitimacy.” (s. 361). Studien handlar alltså endast om ”value-based legitimacy”: ”We model three separate dependent variables that capture citizens’ legitimating beliefs in terms of their willingness to obey the police, courts, and the tax department. These three items tap value-based legitimacy: the sense of obligation or willingness to obey” (s. 361).
Så vad är poängen med denna distinktion? Varför inte bara prata om compliance å ena sidan, och å andra sidan olika skäl/källor/orsaker till detta beteende, där legitimitet (legitimitetsföreställningar) är en av dem? Vi kan ju exempelvis också tala om ”sanctions” och ”incentives” som andra skäl till compliance. Här är en skiss:
Tänk så förvirrat det skulle bli att ersätta termen compliance med ”behavioral legitimacy”… (jfr artikeln, s. 357).
Om man vill baka in compliance i definitionen av legitimitet så är det ju fortfarande fritt fram att göra det, det finns bara inget skäl att hitta på en specialterm för saken. Dvs man kan definiera: Legitimitet = legitimitetsföreställningar+motsvarande compliance.
Den aktuella artikeln studerar legitimitetsföreställningar, inte legitimitet som helhet (givet deras egna definition). Men samtidigt som de säger sig bara studera ”value-based legitimacy” så använder de hela tiden ordet ”legitimitet” fristående. Det är konstigt. För om de anser att compliance (behavioral legitimacy) är en nödvändig komponent av legitimitet, så behandlar deras studie, som sagt, inte legitimitet i sig utan bara en komponent av begreppet (dvs ”value-based legitimacy”/föreställningar om legitimitet), och då får författarna faktiskt ta konsekvensen och avhålla sig från att glida från value-based legitimacy till legitimacy simpliciter. Eller så menar de att value-based legitimacy och behavioral legitimacy är olika företeelser och deras relation till varandra är en empiriskt öppen fråga, och isåfall är deras ospecificerade användning av termen legitimitet helt enkelt tvetydig.
Så, nu har jag svamlat länge nog.
Här är för övrigt en andra skiss, där jag har sorterat in några av de reformer som artikelförfattarna nämner angående skattesystem.
Referens:
Levi, M., Sacks, A. and Tyler, T. (2009) ‘Conceptualizing Legitimacy, Measuring Legitimating Beliefs’, American Behavioral Scientist 53: 354–75.
Björn Östbring 