I förra veckans diskussioner om metaforer och liknelser, särskilt i Helmerson inlägg, så påpekades det ofta att en del läsare tycktes ha svårt att förstå skillnaden mellan ett uttrycks bokstavliga mening och dess överförda betydelse i en metafor. Men en ytterligare aspekt av metaforer, utöver att de kan läsas både bildligt och bokstavligt, är att de kan ”dö”. Det innebär att uttrycket blir så etablerat att dess bildliga betydelse blir dess faktiska betydelse, och uttrycket uppfattas inte längre som en bild. De blir då till ”vanliga” språkliga uttryck, vilket innebär att frågan om bildligt och bokstavligt inte längre uppkommer vid normal kommunikation.
Jacquez Barzun bjuder på ett intressant exempel i sin Simple & Direct: a Rhetoric for Writers:
[M]etaphors often generate new concrete meanings out of which new metaphors are made, and so on. These various turns can be noted in: ”A man’s financial position is said to be liquid when he can convert most of his assets into cash”. That sentence contains six buried metaphors, those in financial, position, liquid, convert, assets and cash. If translated backward into the roots the sentence says: ”A man’s finishing [settling] put-there is said to be like water when he can turn his enoughs into a box. By using box (in French, caisse; cf. packing case) to denote the contents of a money box, the idea we know as cash was expressed. It ought to follow that cash box ought to mean box box, but it does not because the original image has died and been buried in the word until we no longer think of box on hearing cash.
But it is evident that liquid in the same sentence is on a different footing. Except in banking circles, the word is still metaphorical. Ask a friend out of the blue: ”How liquid are you today?” and the context of money will not occur to him as soon as it would if you said: ”How are you fixed for cash?”. The metaphor, in short, still has life as a metaphor.
Barzun, Jacquez. 2001. Simple & Direct: a Rhetoric for Writers. New York: Quill, s. 167-68.
Björn Östbring 