[Författaren måste] ställa orden så, att läsaren rent af tvingas att tänka, hvad författaren har tänkt. Och därhän kan han blott komma, om han ständigt söker erinra sig, att tankarna så till vida lyda tyngdlagen, att de mycket lättare gå från huvudet till papperet än omvänt och därför i det senare fallet måste hjälpas med alla till buds stående medel.
Arthur Schopenhauer (1904), Tankar och fragment (Stockholm: Albert Bonniers förlag), s. 213.
Björn Östbring 