En ledare i dagens DN nämner en lantmätare från 1700-talet, Jacob Faggot. Det fick mig att tänka på den “instruction” från Gustav II Adolf år 1628 som lade grunden till lantmäteriet.
Kungen inleder med att säga att hans maktutövnings ambitioner (“meningh och Intent”) inte bara handlar om att försvara land och rike mot yttre fiender, utan också förbättra deras “lägenheet”. Men för detta syfte krävs en ordentlig inventering av landet, så att kungen “alla Landskapers och Städers lägenheet sigh för ögonen stella kunne”, och därmed “bettre kan öfwersee och begrunda, vthi hvadh och huru hvart och ett stodho till att reparera och förbättra”.
Uppdraget gick till Anders Bure (Andreas Bureus). Kungen förutsåg att det skulle vara svårt att hitta utbildat folk; folk “som wahne ähro landskaper effter Geometrisch sätt afmäta”. Därför instruerade kungen att Bure skulle “antage unge drengiar, Ehrlige mäns barn som han dertill instruera och Iähra kan”.
Kungen fortsätter:
Nähr han desse unge Perssoner bekommit och instruerat hafuer, skall han med dem taga före hvart Landskap effter annadt att afmätha och Jorderefningh holla, öfver hvilke afmätningar skole giöras special Landtaflor och afritningar, icke allenast huru Sochnerne och bygdalagen tillhopa hengia, vthan och på hvars och Eens bys lägenheter vthi åker och Engh, skogh och mark och der hoos antekna hvad legenheet der ähr, hvad som ståår i framptijden på ett eller annatt sätt till att förbättra medh förslagh och calculation der hoos, huru dett stodhe till att giöra, och hvad thet kunde kosta sampt hvadh proufijt eller skada af sådanne reparation föllia kunde, medh annatt mehr som till sådant hörer och man eij här specialiter inföhra och vprechna kan.
Referens
– Styffe, Carl Gustaf, red. 1856. Samling av instructioner rörande den civila förvaltningen i Sverige och Finland. Stockholm: Kongl. Samfundet för utgiwfande av handskrifter rörande Skandinaviens historia.
Björn Östbring 