För ungefär tre veckor sedan insåg jag att jag nog borde byta avhandlingsämne, trots att jag är drygt halvvägs inne på min doktorandtid. Jag hade inte tillräcklig motivation att sitta med svensk historia och statsformeringsforskning. Och ja, ni har redan gissat rätt: jag kommer istället skriva om migration, välfärdststat, liberal teori, och svensk idédebatt.

Motivationen till ämnesvalet behöver jag nog inte förklara närmare. Det handlar om att vi idag tycks famla efter principer för vilka som tillhör samhällsgemenskapen, och vilka skyldigheter vi har gentemot de som står utanför respektive de som står innanför.

Om inte den motiveringen är tydlig nog kan jag citera ur Jenny Nordbergs rapport i The New Yorker apropå dådet i Trolhättan:

Now the country will also have to process the trauma of what may ultimately be labelled an act of domestic terrorism. Certainly, there will be calls for increased openness and tolerance, to powerfully manifest against racism, xenophobia, and hatred, along the lines of Norway’s Jens Stoltenberg’s bold approach to the Breivik attacks. But there will also be those who say that the small, wealthy nation needs to take a more cautious approach to immigration, in order to preserve its citizens’ faith in the traditional social contract while maintaining a strong humanitarian ideal. What the U.N.H.C.R. calls the largest refugee crisis of all time may also be Sweden’s most painful and complicated political struggle in the next decade, and a very personal one for many Swedes.

Mitt lite högtravande syfte är helt enkelt att genom politisk teori och idéanalys bidra till ökad tankeskärpa i dessa frågor. De senaste månaderna har, milt uttryckt, visat på ett sådant behov.

Jag tänker i nuläget att det är de svenska dagsdebatterna som kommer utgöra relevanskriterium, och styra urvalet av frågor som jag tar mig an. Min uppgift kommer i mycket bestå i utgöra en brygga mellan akademisk politisk teori och svensk debatt om migration och integration.

Min ambition är för övrigt att vara ganska offentlig i min forskningsprocess, genom min blogg och via Facebook. Med förhoppning om att få synpunkter, tips och frågor.