I dessa dagar är det många som borde fundera på huruvida man har varit en god demokrat de senaste decennierna, när det gäller migrationspolitiken.
Jag inkluderar mig själv. Varför sa jag inget tidigare?
Skuldbördan är på sätt och vis större för mig än många andra, just eftersom jag mycket väl hade insett att saker och ting inte stod rätt till i den svenska debatten och det politiska systemet. Demokratin var dysfunktionell inom detta politikområde. Ändå valde jag i stort sett tystnadens väg, ända fram till sommaren 2015 strax före flyktingkrisen.
Detta grubblar jag på ibland. Och nu har jag skrivit en artikel för Sydsvenskans kulturdel, där jag påtalar de demokratiska bristerna och påstår att de är orsaken till varför vi befinner oss där vi gör idag.
Förnuftighet, måttfullhet och öppenhet för andras erfarenheter och idéer. Det är just avsaknaden av dessa attityder hos ledande politiker och intellektuella under 2000-talets första decennier som är förklaringen till att ett obetydligt parti med rötter i nazism (!) lyckades gå från obefintlighet till näst största parti. Detta förtar förstås inte möjligheten att nya och akuta hot mot demokratin står för dörren. Men det är viktigt att inse att det är vår befintliga demokratis brister som vi nu syndar för.
Björn Östbring 