Det ligger tydligen i släkten: den där egenskapen att i trängda lägen säga saker som man inte vet om det är humor eller ointelligens. Idag fann jag nämligen en intressant anteckning om gamle Jean Baptiste Bernadotte. Det var i Tocquevilles förarbete till den andra delen (som han aldrig hann färdigställa) av Den gamla regimen och revolutionen [1856]. Stycket handlar om att 1700-talets filosofiska idéer hade kommit att prägla till och med imperiets armé, och Tocqueville låter Bernadotte stå som exempel. 1807: Hamburg is occupied. Bernadotte commands there. ”There is much of Jacobi in his manners and his habits,” says Perthes. ”Like Jacobi, he likes … Fortsätt läsa Bernadottes gudsbevis