Etikett: Raymond Geuss

av på

Efter att ha läst ungefär hälften av texterna i Raymond Guess nya bok Politics and the Imagination så måste jag tyvärr uttrycka viss besvikelse. Det finns visserligen en del spännnande texter, bland annat om Martin Heideggers okände bror, och en text med Geuss minnesbilder av Richard Rorty från tiden vid Princeton. Men om man, som jag, […]

av på

Inledning I våras blev jag utsatt för ett allvarligt brott. Upplevelsen fick mig att skriva ner några reflektioner kring ett antal texter inom politisk teori som jag hade läst tiden före händelsen. Texterna ingår i vad som kan kallas en ”realistisk” ansats inom modern politisk teori, och från en av dessa författare, Bernard Williams, hämtade […]

av på

Förrförra fredagen, den första i mars månad, blev jag utsatt för ett tämligen grovt brott. Under utförandet av mitt halvtidsarbete som lastbilschaufför hände följande. Jag blev attackerad, slagen i bakhuvudet, fasthållen och hotad till livet, instängd i lastutrymmet, frihetsberövad under en halvtimmes bråd färd längs skånska landsvägar — en färd avslutad av en polisjakt. Det […]

av på

Idag har jag läst ett paper av Colin Koopman (University of California, Santa Cruz) med titeln The Aims of Political Philosophy in John Rawls, Bernard Williams, and Richard Rorty. Dess abstrakt: What ought a political philosophy seek to achieve?  How should political philosophy address itself to its subject matter?  What is the relation between political […]

av på

[Den första bloggposten om Philosophy and Real Politics finner du här] Efter introduktionen ger Raymond Geuss en mer utförlig sketch av sin realistiska ansats. Hobbes är naturligtvis startpunkten. What I wish to call ”the realist approach to political philosophy” develops this basically Hobbesian insight. It is centred on the study of historically instantiated forms of […]

av på

Anteckningar om Raymond Geuss bok Philosophy and Real Politics. Boken är en reviderad föreläsning, vilket tyvärr märks. Som så ofta med denna typ av texter så lyckas inte föreläsningens engagemang och kraft överföras till papper. Kvar blir bara det höga tonläget. Det märks framförallt när Geuss kritiserar Nozick och Rawls. Här nedan följer en sammanfattning […]