[Författaren måste] ställa orden så, att läsaren rent af tvingas att tänka, hvad författaren har tänkt. Och därhän kan han blott komma, om han ständigt söker erinra sig, att tankarna så till vida lyda tyngdlagen, att de mycket lättare gå från huvudet till papperet än omvänt och därför i det senare fallet måste hjälpas med […]

Jag sökte länge en bild, som skulle kunna skildra egoismens oändliga styrka enkelt och gripande, och till sist fann jag följande: »Mången människa vore i stånd att slå ihjäl en annan för att få smörja sina stöflar med hans fett.» Men sedan återstod mig dock alltid ett tvifvel, om det verkligen bara var en bild. […]