Beatrice Ask och ”the liberalism of fear”

Det känns befogat med en liten kommentar kring Beatrice Ask. I mina ögon kan hennes uttalande knappast avskrivas som en mindre fadäs, ett olyckligt ordval eller så. Det här är, till skillnad från många andra ”skandaler”, på allvar. För att förklara vikten av frågan, vilket i och för sig knappast behövs, så tänkte jag komplettera mina anteckningar om realism. Den form av liberalism, framförallt såsom den framkommer hos Bernard Williams, som jag redogjorde för där pekade ut två olika sätt som en stat kan mista sin legitimitet på: nämligen ”misuse of its powers or its failure to curb people’s use … Fortsätt läsa Beatrice Ask och ”the liberalism of fear”

Anteckningar om politisk realism

Förrförra fredagen, den första i mars månad, blev jag utsatt för ett tämligen grovt brott. Under utförandet av mitt halvtidsarbete som lastbilschaufför hände följande. Jag blev attackerad, slagen i bakhuvudet, fasthållen och hotad till livet, instängd i lastutrymmet, frihetsberövad under en halvtimmes bråd färd längs skånska landsvägar — en färd avslutad av en polisjakt. Det är inte givet att en sådan upplevelse måste föranleda politiska reflektioner. Det är möjligt, men givetvis inte nödvändigt, att traumatiska upplevelser av detta slag kan få en människa att begrunda och ompröva grunddragen i sin samhällsanalys och politiska åskådning. I mitt eget fall tror jag … Fortsätt läsa Anteckningar om politisk realism

”What is Living and What is Dead in Social Democracy” (Tony Judt)

Dagens artikel av Göran Rosenberg fick mig att tänka på en text av Tony Judt som jag läste för någon månad sedan: ”What is Living and What is Dead in Social Democracy”. Texten är ursprungligen ett föredrag som kan ses här. Tony Judt lider tyvärr av en dödlig sjukdom. Han föreläser från sin rullstol och med andningsutrustning inkopplad. Förmodligen har han högst ett år kvar att leva. En fin artikel, ”The Trials of Tony Judt”, som beskriver Judts karriär och nuvarande situation finns i Chronicle of Higher Education. Där anges också att ”What is Living and What is Dead in … Fortsätt läsa ”What is Living and What is Dead in Social Democracy” (Tony Judt)

Den svartsynta liberalismen

Svante Nycanders essä i dagens DN är en nyttig påminnelse om att liberalismen traditionellt sett inte haft en ljus och idylliskt syn på individen. Inte minst i Sverige har detta glömts bort. Ingen teoretiker under 1900-talet representerar i högre utsträckning än Judith Shklar den svartsynta, kalla, pessimistiska varianten av liberalism. Här är ett utdrag ur ”The Liberalism of Fear”. (Lite klumpigt översatt till ”rädslans” liberalism. Mer korrekt vore egentligen ”fruktans” liberalism, men jag tycker att det ligger illa i mun. Samma med ”skräckens” liberalism. Eller?) Den intellektuella anspråkslösheten implicerar inte att rädslans liberalism saknar innehåll, bara att den är helt … Fortsätt läsa Den svartsynta liberalismen

Tony Judt om Leszek Kolakowski

I det senaste numret av The New York Review of Books finns bland annat en runa över den politiska filosofen Leszek Kolakowski (1927–2009). Jag har bara läst ett par kortare texter av honom, men att döma av Tony Judts omdöme borde jag ta tag i Kolakowski på allvar. Extra intressant är att Judt som slutkläm gör en koppling till Judith Shklar. It was a defining feature of Leszek Kołakowski’s intellectual trajectory that he took evil extremely seriously. Among Marx’s false premises, in his view, was the idea that all human shortcomings are rooted in social circumstances. Marx had ”entirely overlooked … Fortsätt läsa Tony Judt om Leszek Kolakowski

Ur ”The Liberalism of Fear”

För studenter i politisk teori måste åtminstone en punkt uppmärksammas. Det är att liberalismen har varit väldigt sällsynt både i teori och praktik under de senaste tvåhundra åren, särskilt om vi erinrar oss att den europeiska världen inte är den enda befolkade delen av klotet. Ingen kan någonsin ha beskrivit statsmakterna i Östeuropa som liberala vid något tillfälle, även om en del av dem kortvarigt gjorde klena försök i den riktningen efter det första världskriget. I Centraleuropa har den förverkligats endast efter andra världskriget, och då var den ålagd av vinnarna i ett krig som vi gör bäst i att … Fortsätt läsa Ur ”The Liberalism of Fear”