I dagens kulturdel har DN en artikel om Galbraiths Den stora börskraschen. Jag snappade upp boken i våras (första svenska utgåvan, 1965 tror jag). Kan rekommenderas. Mycket trevligt språk, ofta med en gammaldags satsbyggnad och kommatering, vilket jag finner njutbart. (Tyvärr kan jag inte bjuda på smakprov för jag lämnade boken hos min pappa senast jag var hemma.)
Bokens främsta effekt på läsaren lär vara att den ändrar ens synsätt på ekonomiska experter och deras utspel och förutsägelser. Galbraiths bok radar upp galna uttalanden, både medvetna lögner och godtrogna lyckokalkyler. Och även den som redan förhåller sig skeptisk till förståsigpåare lär bli än mer så.
Det man kan invända mot är kanske just att denna aspekt överbetonas. Jag hade önskat mer information och analys av tidens penningpolitik, om nominella och reala räntor. Galbraiths betoning på psykologi och girighet svävar lite väl fritt i luften, med för svag koppling till realia.
(Add. En parallell mellan -29 och idag som blir tydlig när man läser Galbraith är marknadsaktörernas påhittighet när det gäller att uppfinna nya finansiella ”produkter”. Produkter vars värde till slut är omöjligt att bedöma och därmed skapar stor osäkerhet.)
Björn Östbring 