Det är oftast bara under under helgerna som jag vaknar av dunsen från DN; vardagarnas tunna tidning har inte tyngd nog. Idag, nyvaken som jag var, läste jag Richard Swartz krönika med stigande intresse. Inte minst för att han påminde om vilken historiskt specifik och kontingent företeelse det hela handlar om. Jag tänker på detta ibland, att jag på äldre dar säkert kommer att berätta om dagstidningens dagar med nostalgi, och att det kommer uppfattas lika exotiskt som häst och vagn.
Personligen tror jag att framtiden tillhör veckomagasinen. De mest omdedelbara händelserna kommer man kunna ta del av på en rad olika sätt, men i den mån man i framtiden kommer att vilja bläddra i en tidning så tror jag att det är just veckomagasin som min generation skulle kunna tänka sig att prenumerera på. Dessa magasin skulle då vara huvudkällan för analyser, kritik, längre reportage och artiklar i allmänhet som syftar till att ge sammanhang och förståelse.
Lämna en kommentar