Ett stycke världslitteratur:
På nya tio dagars avstånd från Avgila ligger en annan saltkulle och vatten och fruktbärande träd i mängd. […] Här bo människor, som kallas garamanter, en mycket folkrik stam. […] Hos garamanterna finnas de baklänges betande oxarna. De beta baklänges, därför att de ha hornen framåtböjda, och därför måste de gå tillbaka, under det att de beta, då hornen annars köra fast i marken, i fall de gå framåt. Annars skilja de sig ej alls från andra oxar.
Björn Östbring 