Förtydligande om Betnér

Magnus Betnér har skrivet ett inlägg, “Förtydligande om Vilks“, där han bemöter/avfärdar den kritik jag anförde i mitt förra inlägg.

Han har uppfattat det som att jag hejdlöst likställt hans argumentation med ett försvar för totalitära regimer och statligt förtryck. Jag måste erkänna att jag var onödigt raljant och därför har mig själv att skylla för ett missförstånd: jag ville jämföra, inte likställa. Och den aspekt jag ville peka ut var en typ av argument som jag anser är försåtlig; som jag anser har en tydlig defaitistisk och reaktionär potential.

I sitt ursprungliga debattinlägg argumenterade Betnér, efter de sedvanliga plattityderna om yttrandefrihetens vikt, på följande sätt:

Men med yttrandefrihet kommer också ansvar. Man får också ta konsekvenserna av sina yttranden, även om konsekvensen innebär mordhot.

Vad innebär “ansvar” här? Vad innebär att “ta konsekvenserna”? Jag undrar vilka valörer dessa uttryck har i detta sammanhang? Hur “tar” man konsekvensen att bli mordhotad och slagen? Vad menas med “ansvar” här? Och det viktigaste, innebär detta att ett mordhot inte är en inskränkning av yttrandefriheten? Detta är mycket intressanta filosofiska frågor om frihetsbegreppet.

Betnér resonerar även på följande sätt:

Det enda som kan rädda mig från att bli påhoppad eller hotad för något jag sagt är att jag håller käften. Det tänker jag inte göra och på så vis får jag ta konsekvenserna av mina yttranden. Precis som Vilks. Det skulle vara skönt om det inte funkade på det viset. Men det har det alltid gjort och kommer alltid att göra.

Jag tvivlar inte på Betnérs liberala och progressiva patos, men vill bara påpeka att den typ av argumentation han ger prov på här råkar vara densamma som brukar anföras av reaktionärer. Låt oss pussla ihop några ställningstaganden (som jag NATURLIGTVIS inte tillskriver Betnér).

Men med friheten att själv bestämma hur man klär sig kommer också ansvar. Man får också ta konsekvenserna av sina klädval (ex. bära kort kjol), även om konsekvensen innebär våldtäkt. Vissa män kommer alltid att eggas upp för mycket. Det skulle vara skönt om det inte funkade på det viset. Men det har det alltid gjort och kommer alltid att göra.

Men med friheten att själv bestämma sexuell partner kommer också ansvar. Man får också ta konsekvenserna av sitt sexuella beteende (ex. öppen homosexualitet), även om konsekvensen innebär misshandel utanför en gayklubb. Vissa inskränkta människor kommer aldrig att kunna acceptera homosexualitet. Det skulle vara skönt om det inte funkade på det viset. Men det har det alltid gjort och kommer alltid att göra.

I sitt förtydligande skriver Betnér:

Att ha en kort kjol är inte en medveten provokation eller en inbjudan till reaktion i en öppen debatt och med konsten som verktyg. Det är däremot hela Vilks konstnärliga gärning. Han är ute efter reaktionen. Han provocerar tills han får den. Jag har aldrig sagt att de som reagerar har rätt att hota eller använda våld. Det är ingen människa som har den rätten. Jag har bara sagt att det är precis de reaktioner han är ute efter. Annars hade han inte gjort det. Sedan förutsätter han att vi andra ska skydda honom. Det ska vi naturligtvis. Och det gör vi också.

Jag tvivlar naturligtvis inte att detta är Betnérs ståndpunkt. Men frågan är fortfarande vad som menas med att Vilks ska “ta konsekvenserna”. Vilken normativ ståndpunkt förmedlas med det uttrycket? Nånting betyder det väl? De homosexuella i prideparaden i Vilnius kan sägas provocera medvetet för att uppmärksamma sin sak. (Eller uppfattas som medvetet provokativa (vem ska avgöra det?)). Sedan förutsätter de att vi andra ska skydda dem. Det ska vi naturligtvis. Och det gör vi också.

Men VAD är poängen med att också påpeka att de måste “ta konsekvenserna”; att “det skulle vara skönt om det inte funkade på det här viset. Men det har det alltid gjort och kommer alltid att göra”?

Jag uppfattade att Betnér flirtade med ett frihetsbegrepp där mordhot inte innebär en inskränkning av friheten.  Typ: “Vilks är fri, men han måste ta konsekvenserna av sina val. Att en av dessa konsekvenser är att han blir mordhotad innebär inte att hans frihet är inskränkt.” Kanske uppfattade jag fel.

Men i fall någon annan hyser denna ståndpunkt  så vill jag passa på att påpeka en sak (jag har nyligen blivit hotad till livet, och kan inte instämma):

Säg att jag blir pistolhotad och uppmuntrad att göra x. Notera då att jag kan välja icke-x. Jag är ju fri att välja mellan att lyda de som hotar mig eller att inte lyda dem. Men jag får ta konsekvenserna: säg, ett nackskott. I vardaglig mening — och i rättslig — brukar vi dock inte säga att jag är fri i denna situation. Vi brukar säga att jag är tvingad att göra x. Definierat på detta sätt är “tvång” inget annat än en beskrivning av en situation där mina motiv och beslutsgrunder (i valet mellan att göra x eller icke-x) är oskäligt och extremt manipulerade. Vi säger: nackskott inte är en rimlig konsekvens att ta för valet att göra icke-x, och att min frihet att välja kan därför sägas har blivit inskränkt av de som har hotat mig med pistol.

Gränsen för vad vi ska kalla tvång och frihetsinskränkning är alltså flytande. Ska vi räkna mordhot som en konsekvens som jag helt enkelt får ta när jag säger z? Eller ska vi kalla det för tvång, att det inskränker yttrandefriheten? Betnér säger att vi ska straffa de som hotar på detta sätt. Att de gör fel. Att Vilks ska skyddas. Samtidigt säger han som sagt att “man får ta konsekvenserna av sina yttranden, även om konsekvensen innebär mordhot”. Jag undrar, likt Peter Santesson-Wilson, om det är förenligt:

I bokstavlig mening är det trivialt sant: det som händer, händer, och så till vida får ju alla alltid ta ”konsekvenserna” av det man gör. Det är liksom vad ordet ”konsekvens” betyder. Men det fula med det där uttrycket är att man antyder någonting annat, nämligen att man förtjänar konsekvenserna också. Och då blir jag nyfiken på hur du [annan kommentator] får ihop det med yttrandefriheten. Poängen med den är ju att man inte skall utsättas för vissa konsekvenser som annars skulle blivit följden, inte minst våld och förföljelser. Poliserna vid Vilks sida skyddar Vilks från konsekvenserna av hans uttalanden. Är det fel?

Om det ligger minsta lilla normativa innebörd i uttrycket “ta konsekvenserna” så måste detta bidra till att undergräva— om än hur obetydlig vikt vi väljer att lägga vid det — den “självklara” åsikten att de som hotar ska straffas, Vilks skyddas, osv.